"Utslängd".
Varför är det så? Tjaa... Det FINNS INTE något skyddat boende för de här männen så oavsett om de erkänner eller inte hur situationen ser ut så kan de få någon utarbetat hjälp utifrån situationen. Varför "förnedra sig" utifrån gamla mansnormer sett och endå inte få någon hjälp? Så att de ber om hjälp för en ny vistelseplats är mer logiskt. Härbärge, hotell... Är vad som erbjuds dessa män.
Ingen kan söka en hjälp som inte finns. Jag är övertygad om att ifall skyddade boenden för män skulle komma till så skulle socialtjänstemännen kunna föra saken på tal i dessa fall, iallafall luska lite i frågan när mannen kommer och är "akut utslängd". Är det skydd och stöd han behöver? Eller är det verkligen bara ett natthärbärge några nätter tills han hittar nåt eget?
Pojkarna vuxna vid 14 års ålder?
Grundtankar i FNs barnkonvention:
Artikel 1
Alla barn i hela världen under 18 år har dessa rättigheter
Artikel 2
Alla barn är lika mycket värda.
Alla barn har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras.
Du får inte behandlas annorlunda på grund av ditt utseende, din hudfärg, ditt kön, ditt språk, din religion och dina åsikter
Om man ser till dessa grundtankar ovan och jämför med uppsatsen: När pojkar betraktas som män - en kvantitativ och kvalitativ studie om åldersgräns för tonårspojkar på Sveriges kvinnojourer, så ser man att utveckling krävs. Att unga pojkar inte får skydd tillsammans med sina mammor ur en våldsam hemsituation, precis det skydd som deras tvillingsyster är mer än välkommen att inkassera, är förkastligt.
Studier i England har visat att många kvinnor vägrar att söka sig från våldsamma relationer om de måste lämna sina tonårssöner kvar. Förståerligt! Stoppa killarna på hvb-hem tillsammans med missbrukande, utåtagerande ungdomar är inte rätt miljö för dem vars "enda problem" är att en av föräldrarna är våldsam? Det är ju en knapp förändring i livssituationen. Killarna behöver också stöd och samtal, inte restriktioner och bullrig miljö.
Jourer med öppen mottagning för alla barn upp till 18 år i enlighet med FNs barnkonvention behövs!
Uppsats i ämnet kvinnors våld mot män.
Jag lever i en relation där min kvinna slår mig <-- Öppna uppsatsen i pdf via länken.
Anledningen till varför jag fastnade för denna uppsats är för att den har precis samma ton som de många uppsatser har som behandlar ämnet "mäns våld mot kvinnor". Istället för att utifrån patriarkala strukturer förklara varför kvinnan är ett offer och därför slår, i form av något preventivt skydd för senare eventuell kvinnomisshandel, så tar den här uppsatsen upp det konkreta i en misshandelsrelation.
Att beskriva situationerna helt utan värdering utifrån samhällets normer av kön ger en tydlig bild av att misshandelsförhållanden är de samma oavsett vem som är förövare/offer. Kvinnor har aggressivitet i sig, män kan vara offer. Här nedan är ett litet utdrag ur uppsatsen:
" Den röda tråden som fanns i samtliga mäns berättelser var:
* Skam över att ha blivit utsatt för våldet, inte våga berätta om våldet för någon, känna sig undergiven i relationen, inte bli tagen på allvar som offer av omgivningen
* Kärlek till sina barn, rädsla för att överge dem, skuld över att inte kunna ta hand om sin familj, känna ansvar och medlidande för kvinnan, inte kunna lämna relationen, känna maktlöshet
* Svårighet att se själv som offer, be om hjälp och få stöd
* Försök att fly undan våldet, motvilja att vända sig till polisen, uppsöka läkarvård
* Det latenta, fysiska, psykiska och ekonomiska våldet har utgjort en stor del av förhållandet "
Sökning på Google.
Gjorde nyss en liten "testsökning" på Google. Skrev in 2 stycken olika påståenden i sökfältet för att se hur resultatet föll ut:
"Kvinna misshandlad av sin partner" - Ungefär 495 000 resultat (0,27 sekunder)
"Man misshandlad av sin partner" - Ungefär 216 000 resultat (0,23 sekunder)
Intressant. Det finns ungefär hälften så många träffresultat på sökningen om mansmisshandeln som kvinnomisshandeln. Lite logiskt tänkt: utifrån den förekommandefrekvensen sett borde det väl då finnas ungefär hälften så många skyddade boenden för män som för kvinnor i samhället?
Visste ni att BRÅ (Brottsförebyggande rådet) uppgav 2010 att ca 3000 anmälningar gjordes mot man över 18 i hemmet. Ca 2-300 av dessa anmälningar uppges vara av män som blir utsatt för varaktig misshandel av sin partner. Betänk också att mörkertalet för dessa brott är skyhögt, när det gäller kvinnomisshandel uppger BRÅ "uppemot 80 procent av våldet mot kvinnor i nära relationer kommer aldrig till polisens kännedom". Det samma, eller ännu högre, lär ju gälla för män i samma situation.
Logiskt tänkt alltså!!!
Målgrupper inom "jourrörelsen".
När någon hör misshandel i hemmet så tänker sig de flesta en kvinna som blir slagen av sin man. Heterosexuella kvinnor är också de som har "lättast" att få hjälp ur sin våldsamma relation i dagens samhälle. Det finns ett hundratal kvinnojourer och skyddade boenden i landet. Är du däremot:
*Homo/bi/hetero -sexuell man som blir slagen av din partner.
*Transperson som blir slagen av din partner
*Hbtq-person som blir utsatt för hedersbrott inom familjen.
*Prostituerad man (och även kvinna) som behöver ta sig ur den destruktiva och farliga livssituationen.
*Ung pojke 13+ som flyr med sin mamma för att komma undan destruktiv hemmiljö.
*Homo/bi -sexuell kvinna som blir slagen av sin flickvän.
Då blir det lite svårare. Det finns få eller inga instanser för ovanstående målgrupper i dag i samhället. Skyddat boende för män existerar inte. Skyddat boende för hbtq-personer finns i mycket liten skala men dessa instanser är inte berättigade att söka socialstyrelsens pengar som är avsatta för våldsutsatta personer i hem, pga att dessa pengar är öronmärkta till "slagna kvinnor". Transpersoner möter stor fobi på jourerna enligt alla uppgifter vi stött på under projektets gång. Även homo och bisexuella kvinnor har svårt att känna sig helt hemma och välkomna på dagens heteronormativa kvinnojourer. Att kvinnojourerna (de flesta) har en åldersgräns för unga pojkar över 13 år, att de inte får följa med in på jourerna för de då är "unga män" är helt emot FNs barnkonvention där 1-2§ säger att alla individer upp till 18 år är barn och ingen av dessa får diskrimineras.
Fler och "öppnare" bättre skyddade boenden behöver få plats på marknaden. Skrivelsen angående våldsoffer-pengar för stöd och skydd måste breddas från enbart heterosexuella kvinnor till våldutsatta i nära relationer.
Alla får ont av att bli slagna i hemmet!
Sämre än djur.
Dokumentären Sämre än djur (eng. Shame & Honor) av Oscar Hedin handlar om två ungdomar som levt i familjer präglade av hederskultur. De båda är hbtq-personer, i dessa fall alltså homosexuella. De får utstå hot, våld, hot om våld, utpressning, trakasserier med mera och i dokumentären skildras hur svenska samhället har svårt att hjälpa dessa ungdomar just för att de inte passar in i vedertagna uppfattningar om vilka som är offer för våld i nära relationer. 
Dokumentärfilmen har visats hos SVT, i Dokument inifrån och ni kan läsa mer om den här.
Jag har lyckats komma över ett exemplar av rullen och jag och projektkollegan ska se den igen här i veckan. Vi kanske återkommer då med spontana tankar och reflektioner efteråt.
Välkommen till bloggen.
Stoj, eller egentligen Stöj står för Stockholms öppna jour. Med det namnet vill vi uppmärksamma de målgrupper som i dagens samhälle inte har tillgång till skydd och stöd när de försöker ta sig ur våldsamma relationer. Den här bloggen är startad som en del av ett projekt i samma anda.
Syftet med bloggen: Sprida kunskap om och öppna ögonen för att det finns målgrupper i samhället som inte får lagberättigad hjälp enbart för att de just till hör "fel" målgrupp.
Vad kommer postas här då? -Jo, här har jag tänkt posta viktiga artiklar i ämnet, texter och tankar utifrån mitt och min kollegas jobb med projektet, tipsa om seminarier, föreläsningar och annat som har med ämnet att göra.
