Tänkvärt, normativt...

Att vara pojkflicka som liten är något att vara lite stolt över. Tuffa tjejer är ju tufft, dom vet vad dom vill. Iallafall om det går över lagom till senpuberteten då pojkintresse och modefashination "bör" infinna sig.

Men att vara flickpojke? Är inte det tufft? Finns ens uttrycket? Får pojkar ens vara flickiga utan att bli reprimerade?

Varför är dessa två uttryck olikt värdeladdade fast de faktiskt innefattar två exakt likadana komponenter, bara i omvänd ordning?

Vad är egentligen flickigt? Vad är egentligen killigt? Och är dessa beteende-egenskaper verkligen uttryck för vad vi har för doningar innanför kläderna?

Kan vara värt att tänka på i bemötandet av våra klienter!

 Finns en del forskat på ämnet och i veckan kom jag i kontakt med en bok som jag själv ska försöka få tid att läsa inom snar framtid. Den heter Modiga prinsessor och ömsinta killar och är en guide till genusmedveten pedagogik i praktiken.

-Catrin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0